Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
gamla barnmorskan vred benet rätt och lappade
ihop’et, och allt det där! Jo, du är fin du!»
Pastorns Ake andades åter.
»Nå, det var då väl det då!» sade han, betyd-
ligt lättad. »Farbror förstår — det är bara litet
ihopdiktadt och inte alls illa ment. Pennan skenar
i väg ibland».
Gubben nickade.
»Jag förstår», tyckte han. »Men den här Anders
i Boda du», fortfor han med låg röst. »Det är allt
litet ledt ändå! Hur fasingen—ja ja, det rör mig
inte, som Bovalls käring sa, när det sprack i gröten.
Vill du smutta på en liten toddy med läsarn? Ha
ha ha!»
Han var sig lik, den gamle kyrkvärden, glad
och skämtsam och spendersam obegripligt, som han
alltid varit, och då Ake och »läsarn» skildes åt
kommo de öfverens om att snart råkas igen och
upplifva gamla minnen.
Då pastorns Ake lämnade kyrkvärdens gamla
gästfria hem, hade han rakt framför sig det minnes-
rika Storberget, skrofligt och brant som förr i värl-
den, och med den mörkgröna furuskogen, här och
där uppblandad med ljusa, smidiga björkar, ned-
omkring. Ack, den kära skogen! Den stora, tysta,
susande skogen med ljus och skugga., klara källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
