Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pasteur i sitt laboratorium. 333
som har burit de välsignelserikaste frukterna. Det är här Pasteur
har sitt laboratorium.
Hela raden af hans upptäckter är förknippad med detta ställe.
Han har arbetat der i en menniskoålder ungefär, och hans
laboratorium har sett ännu tarfligare ut än det gör. Då han 1857,
endast 35 år gammal, vann den för en så ung man sällsynta
utmärkelsen att få sig en lärarestol vid normalskolan anförtrodd,
var det mindre sjelfva ställningen som gjorde flyttningen till Paris
så löftesrik för honom, än just utsigten till att möjligen få ett
eget laboratorium. Det hade varit hans dröm från den tidigaste
ungdomen. Då han ännu sjelf vid normalskolan studerade kemi
under Dumas, hade han fått tillstånd att tillbringa sin söndag med
att göra experiment hos dennes preparator Barruel. Om
lördags-qvällarna, då han gick till sängs, räknade han timmarna, som
återstodo, innan han fick ila till laboratoriet. Det var sällan
många; man förvarar ännu en retort med 60 gram fosfor, som
han hade utdragit af ben på en experimentdag, som räckt från
fyra på morgonen till nio på aftonen. Han glömde, när han var
i laboratoriet, både sömn och hunger och ännu mer. Då han
efter slutade studier hade fått anställning som lärare i kemi vid
Strasbourgs akademi, förlofvade han sig med en dotter till dennas
rektor, hans nuvarande hustru. Men hur mycket han än höll af
henne, måste man dock på sjelfva bröllopsdagen söka honom i
laboratoriet för att erinra honom om, att det var den dagen han
skulle gifta sig.
Han var redan den tiden inne på spåret, som sedan skulle
föra honom så långt. Han hade börjat studera gäsningsprocesserna.
Han hade frågat sig sjelf, hvar grunden låg till alla de omdaningar,
hvarje organiskt ämne undergår efter döden, utan att menniskans
hand griper in, hvar förklaringen fans på likets eller den vissnade
plantans försvinnande, på att degen, som är öfverlemnad åt sig
sjelf, lyfter sig och gaser, på att mjölken ränner ihop och att
blodet lefrar sig. Och han hade kommit till det resultatet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
