Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paris utanför Paris. 287
årens lopp har lagt sig utmed hela kuststräckan med knappast en
fjerdingsvägs mellanrum.
Hvad som ursprungligen kan ha skapat dess succès är något
svårt att förstå. För att kunna ha bragt ett sådant ställe i ropet,
erfordras det sannerligen en brist på begrepp om att lefva. Till
och med humrarna ha för godt förstånd för att stå ut der.
Trou-ville är fulare än de flesta punkter på Normandiekusten. Det har
sina »falaiser», sina nakna backar med branta skärgårdssluttningar
ner mot vattnet och sin hvita sandbugt inne mellan dem. I den
är det skönt att bada, när der fins vatten, hvilket det emellertid
på grund af den starka ebben mycket ofta inte fins. Men det är
också hela härligheten. Åt alla håll är der oöfverskådligt kält och
enformigt tråkigt. Man får ondt i ögonen af den evinnerliga hvita
flacka sandytan, att gå utom dörren är liktydigt med att sätta sig
sjelf på spett för att bli bränd och stekt af solen. Ingenstädes på
flera mils omkrets finner man en skog eller blott en skuggig vrå.
Hvad skulle en parisiska emellertid också med landtlighet, med
skogsstigar och mossiga sluttningar ? Hvarken hennes
morgonpromenad- eller hennes aftontoaletter kunna ju utsättas för att
smutsas ner i gräset, och de små Louis-quinze-klackade skorna äro
alldeles icke egnade till skogspromenader, lika litet som hennes
långa gants de Suède till att plocka blommor och samla bär utmed
dikeskanterna. Hvad hon behöfver af natur har hon i sin
»promenade des planches», ett bredt band af hy flade golf tiljor öfver sanden
mellan badskjulen å ena sidan och hotellernas kaféterrasser å den
andra. På denna presenterbricka äro den samlade mondaina
verldens ögon riktade; hon begär ej mera. Toaletterna äro lika
obligatoriska der som i Boulognerskogens acacia-allé, endast betydligt
mera extravaganta under förevändning af sommarnegligée,
sällskapet lika talrikt, lika brokigt och lika parisiskt. Det är det, som
är den vigtiga punkten för Trouvilles blomstring. Den larmande
mondaina skaran har fått på sig sommarkostymer, men i sjelfva
verket liknar den pariservinterns pendant som den ena vattendroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
