Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Parisiska äktenskap.
hade kittlat honom smekande, började göra honom illa. Tre trappor
upp stönade han som en pianoflyttare, han miste andedrägten, och
de sista stegen, dem han släpade sig uppför ett i sender, föreföllo
honom som en jättestor trappa, hvars väggar, räckverk och smala
fönster vredo sig rundt i en oändlig spiral. Det var ej längre en
qvinna han bar, utan någonting tungt, förfärligt, som qväfde honom,,
som han hvarje ögonblick var frestad att kasta långt ifrån sig.
»Redan», sade hon, då de voro uppe; »ändtligen», tänkte han, men
kunde ej säga det, så andfådd som han var. I denna vandring
uppför trappan i den skumma morgongryningen speglar sig hela
deras historia.
Med sina tjugu års erfarenhet i konsten att fånga männen
binder hon honom fastare och fastare vid sig, och han med sina tjugu
års oerfarenhet låter veckla sig allt tätare in i nätet. Han
undersöker hvarken hennes ålder eller hennes förflutna lif, han ser endast,,
att hon är vacker och förförisk och i stånd att göra allt för honom.
Han blir sjuk och hon vårdar honom. De ströfva omkring i
ban-lieuen och på restaurationer, hon finner det alltid dyrt, hon kunde
göra det tre gånger så billigt, om de bodde tillsammans. Det är
fällan, säger Daudet. Alla ha låtit fånga sig i den, till och med
de bästa och hederligaste, genom det sinne för properhet, den
smak för hemmet, som deras uppfostran ingifvit dem.
De hyra sig således en lägenhet och flytta tillsammans. Han
är från detta ögonblick räddningslöst förlorad. Han fann sig väl
och lät vagga in sig i detta välbefinnande. Förälskad var han
icke, men erkänsam för den kärlek, hvarmed hans lif omgafs, denna
ständigt sig lika ömhet. Och till och med då genom en slump
hela hennes förflutna lif lägges öppet för honom som en uppslagen
bok, då han med vämjelse och leda vid sig sjelf skyndar hem för
att bryta, till och med då låter han sig tas igen. Förhållandet
blir råare, men bandet tilldrages hårdare.
Familjesorg kallar honom till Provence, till föräldrarna. Lifvet
der i barndomshemmet, renheten och kärleken omkring honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
