Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Les boudinés:
ha hvit väst; guldknappar och ljusgråa benkläder samt
silkesstrumpor af litet mörkare nyans, alltsamman klämmande stramt om
kroppen som ett korfskinn. Det är ju efter kolfven, »le boudin»,
herrarne ha sitt namn.
Fullt så qväljande osmaklig som den markatt-rhinoceros-aktiga
promenaddrägten är ej denna sällskapslifvets papegojkostym. Men
ett förnekande af boudinéernas hittillsvarande smakideal är den dock
icke. Förkärleken för de skrikande färgerna sammanfaller helt
enkelt med nevropathien. Nevrosens offer tycka om det, som kittlar
ögat, liksom vilden tycker om grannlåt. Den röda fracken är ett
stimuleringsmedel liksom morfinen, det är endast det bjärta i den
man hyllar. Boudinén har med massor af småsaker i toaletten
sörjt för, att man ej kan misstaga sig om hans smak. Endast
handskarna markera den tillräckligt. Det är icke någon slump, att
Bertin har försvunnit från boulevard des Italiens. Den berömde,
allenastående Bertin var en liten smal, aflång butik med ett enda
fönster utåt boulevarden, utan någon i ögonenfallande lyx, till och
med utan någon dyrbar elegans. Och ändå hade den öfver sig en
alldeles egendomlig koncentrerad bouquet af nobless. Bakom dess
allvarliga gröna pappkartonger gömdes de beundrade » gants Bertin»,
de finaste och förnämsta i verlden. I toaletten hos en parisare
från den förrepublikanska tiden voro dessa handskar det första och
sista nödvändiga. Han kunde bära hvilken drägt som helst, präktig
eller tarflig, som han hade råd till det, men när han kokett drog
af den tätt åtsittande handsken, måste det stå »Bertin» på insidan;
då var han klädd comme il faut, då var det öfver hela hans person
det obestämbara, som adlade honom till en man af verld, en äkta
parisare. Bertin, Vefour, Worth, det var namn af samma rang,
hvart och ett rymmande ett stycke af Paris i sig. Vefour
vegeterar ännu i Palais-Royal, men de hvithåriga vaktmästarne gå
omkring och ha endast sällan någon gengångare från svunna
tider att servera; utan välgörenhetsbalerna och föreningsaftnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
