Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Four o clock-tèet.
kommit upp till värdinnan, är det icke artigt att gå; men så snart
man har växlat ett par privata ord med henne, äro förpligtelserna
uppfylda, det skulle till och med strida emot god ton att stanna
längre. Har man den oturen att komma i ett ögonblick, då många
platser äro besatta, kan man bli nödsakad att vänta en halftimmes
tid, men det är också det högsta. Hvarje gäst kan ej för sig få
mer än två, tre minuter af den upptagna frun, hon skall ju
samtidigt passa på och hålla konversationen vid makt ner öfver begge
länsstolsraderna — grannarna äro ofta alldeles främmande för
hvarandra, så att utan henne skulle den gå ömkligt i kras. Men
det hjelper henne också; hon kan konversera högt om hvar och
ens rent privata angelägenheter. Man tycker om att vara sluten
för halft bekanta, men de mer eller mindre intima inblickarna i ens
lif genera ej synnerligt, när vittnena endast äro vildt främmande,
som man kanske aldrig mer får se. Parisarne ha alltför mycket i
hufvudet för att kunna sysselsätta sig med personer, som ej angå
dem; det går in genom det ena, örat och ut genom det andra.
Endast utländingen rodnar, när han inför ett helt sällskap hör sig
interpellerad om ämnen, som han aldrig är van att behandla annat
än på tu man hand. Är det absoluta hemligheter, tar man sin
tillflykt till etagèrebordet i vrån. »Mais prenez done une petite tasse»,
heter det, och det betyder alltid detsamma: »Låt mig få vara i
fred med den här herrn, vi ha affärer tillsammans, som ni inte
får höra.»
För öfrigt lär huset svårligen bli fattigt af hvad som fortares,
vid four o’clock-téet. När man har passerat både stolsraden och
värdinnan, blir man, förutsatt att betjenten ej förut har bjudit
omkring, hänvisad till bordet och får förutom teet en kanderad
jordgubbe och en eller annan tårta på modet. Dessutom alltid »un
petit verre» ; likörerna äro parisiskans favoritdryck, hon har
dussintals sorter af de mest raffinerade. Allt detta är både för värd och
gäster vida beqvämare än soiréerna och vida billigare. Och den
nya institutionen skulle också vara högst förträfflig, om ej dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
