Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter - XXV. Lamartines manifest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
289
År 1792 voro Frankrikes och Europas idéer
icke förberedda att fatta och erkånna den stora
harmonien emellan nationerna, till menniskoslåg-
tets vål. Det slutade seklets tanka fanns blott i
några filosofers hufvuden. I våra dagar år filo-
sofien folkets egen sak. Femtio års frihet att
tånka, tala och skrifva, har gjort sin verkan.
Böckerna, journalerna, talarstolarne hafva utfört
den europeiska upplysningens apostolat. Förnuf-
tet, strålande åt alla håll öfver folkens grånsor,
har emellan alla stegrat denna stora, oåndliga
nationalitet, som skall fullborda franska revolu-
tionens verk och broderskapets internationella
konstitution för hela jordklotet.
.Slutligen, M. H. var 1792 friheten, enigheten,
jeralikheten en skandal, republiken ett problem.
Folkens rått, knappt upptånkt af Fénélon, Mon-
tesquieu, Rousseau, var så bortglömd, flydd, och
förtrampad under gamla feodala, dynastiska och
sacerdotala traditioner, att folkets högst lagliga
mellankomst i sina egna angelågenheter syntes
som monstruositet i de statsmåns ögon, som till-
hörde - gamla skolan. Demokratien kom på en
gång thronen och sambhållenas grundvalar att
darra. I våra dagar hafva thronerna och folken
vant sig vid namnet, formerna och de ordnade
rörelserna af friheten, i olika förhållanden nu ut-
öfvad i nåstan alla stater, äfven de monarkiska.
De skola vånja sig vid republiken, hvilken år
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
