Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
145
gardet komma för att bemåktiga sig Tuilerierna.
De medborgare, som redan intagit Ralais Royal,
eluta sig till dem. Striden blir förskråcklig, blir
mördande och det blod som kommer att utgjutas
skall återfalla på edert hufvud, ty de som döda
hvarandra äro bröder och landsmån.” — Hertigen,
synbart intagen af den största bestörtning, gaf
genast ordres åt trupperna att draga sig tillbaka
och nationalgardets 2:dra legion, anförd af sin
öfverste, var den första, som intågade i Tuilerie-
slottet. — I folkhoparne på Carouselplatsen
framrusade emellertid en ung man och utropade
i förtviflan: ”man har skjutit min bror, jag måste
- håmnas hans död, jag måste döda någon.” En
kamrat svarade: ”Om du dödar någon, så mister
du ju en bror till.” ”Du har rått,” svarade yng-
lingen motfälld och afstod från sitt beslut. —
Hoparne drogo sig nu mer och mer till det kongl.
slottet, der ingången var fri och alla dörrar stodo
öppna. Snart voro alla de kungliga rummen
öfverfyllda af menniskor, som förundrade sig öf-
ver låttheten att slippa in. I början rördes in-
genting, man betraktade allt, nåstan med akt-
ning. Snart inrusade nya skaror. Man började
skjuta genom fönstren och i speglarne. En kula
hade händelsevis inkommit genom ett fönster och
träffat Ludvig Philips bröstbild i gips, man märkte
det och ett allmånt hurrarop- höjdes; alla bössor
riktades mot gipset och snart återstod ingen
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
