Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Före - XV. Anekdot om Talleyrand och Laffitte m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
- ’Laffiée, konseljpresident och finansminister.
- Maison, minister för utrikes årenderna.
Dupont (de UFEure), justitieminister.
. Montalivet ; inrikesminister.
Gerard; krigsminister.
Sebastiani, marinminister.
- Meérilhou, minister för allmånna undervisningen,
Af alla dessa mån var det blott en, som Lud-
vig Filip fruktade för hans fria tånkesått och
stora popularitet, nåmligen Dupont (de P’Eure),
men konungen föresatte sig att vid första möjliga
tillfälle tacka honom för sitt besvår, samt förs
klara att man icke vidare behöfde hans tjenster.
Laffitte var en sann patriot, som af hela sin själ
omfattade sitt fåderneslands’ båsta. I djupet re-
publikan, hade han dock ifrigt bidragit till her-:
tigens af Orleans uppsåttande på thronen, eme-
dan han fruktade att Frankrike ånnu icke var
moget för republik. Hunnen till en otrolig för-
mögenhet, . offrade Laffitte millioner åt sitt arma
fådernesland då det så vål behöfde hans hjelp,
och då slutligen hans kredit började vackla, måste
den nye konungen i financielt afseende bispringa
honom. Med en något svag karakter förenade
Laffitte en blind tro på hertigen af Orleans. Då
den förre snart fick skål både till ånger öfver
hvad som skett och fruktan för framtiden, lugs-
nades han åter af Ludvig Filips offentliga för«
klaring, att ”ingen man i hans rike var ifrigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
