Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Före - XII. Ludvig Filip i Juli 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boningsrum en trappa upp betaltes med 7000 francs.
En liten obetydlig butik något längre bort, med
ett enda boningsrum i fjerde våningen 2,500 francs,
hvarje qvartal förskottsvis och så i samma
proportion från nedra botten ända upp i
vindskupan. För hvarje etage blef summan större, i
hänseende till tillgångarne och ofta längst upp
under takåsen allt för stor, för att på bestämda
tider kunna erläggas. Förgäfves bönföll
fattigdomen om ett par veckors anstånd, i hopp om
bättre arbetsförtjenst. Värden, som redan mistat
ett qvartals hyra, ville icke riskera att äfven mista
det andra. Millionären utjagade de stackars
invånarne ur dessa ofta eländiga kyffen och
seqvestrerade de smulor, som möjligen kunde
finnas, dock med undantag af sängen och en
madrass med tillbehör, hvilket är oåtkomligt och
skyddas af lagen. Detta skydd är ock desto
mera nödvändigt, som armod och brist äfven i
Frankrike mer och mer gripit omkring sig bland
den klassens menniskor, som vi kalla ”folket.”
Detta är dock kärnan af nationen, för hvilket
arbetet är en glädje och hvilan en barnslig fröjd.
Detta folk, genom hvars svett och mödor landets
dyrbaraste skatter ständigt ökas och förkofras,
saknar bröd, tigger om arbete, — förgäfves. Man
är döf för dess klagan, blind för dess fattigdom
och söker qväfva dess tysta suckar. Franska
folket tål förtrycket, men endast till en viss grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
