Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndring innehålles väsendtligen uti den negati vitet, hvarigenom
momenterna äro åtskiljda uti den absoluta Ideen, på samma gång
som de uti densamma äro förenade till konkret enhet. I denna
deras söndring manifesterar sig Ideen såsom deras väsende ej
positivt, utan negativt genom den motsägelse som momenterna
i sin söndring innehålla. Eller, med andra ord: den sanna
reella principen är den absoluta Ideen såsom konkret enhet af
sina momenter, och sålunda identisk med philosophien sjelf i sin
sanning och fulländning. Fattas nu momenterna såsom skiljda
ifrån enheten, det principierade ifrån principen, så kan
principen endast manifestera sig såsom formen, hvaremot innehållet
faller inom momenterna. Momenterna såsom söndrade ifrån
enheten blifva äfven söndrade ifrån hvarandra och derigenom
relativt osanna. Och den motsägelse momenterna i sin söndring
innehålla är just den form, hvarigenom enheten framställer sig
såsom deras väsende och princip. I följd häraf kan man säga,
att Motsägelsen (i sin systematiska utveckling den dialektiska
methoden) är den formella principen för systemet1). Detta
är dock ingen dualism eller antagande af 2:ne sjelfständiga
principer; ty den formella principen är intet annat än det sätt,
hvarpå den reella principen manifesterar sig så vida som den
fattas såsom skiljd från det, hvars princip den är. Det rena
varat åter är alldeles icke någon princip, utan blott den
abstraktaste, innehållslösaste tankebestämniiigen i systemet. Och
sålunda har man rätt att sätta den dialektiska methoden såsom
(formell) princip för Hegels system, utan att man dock kan
påstå, att detta system identifierar den dialektiska methoden
med Gudomligheten.
Det vanliga uppfattningssättet af motsägelsen är att anse
den såsom ett blott sken, en ofullkomlighet hos tänkandet, som
ej ligger i objektet sjelft. Denna uppfattning härleder sig ifrån
1) Jemför Nielsen, den propädevtiske Logik, s. 110. Man kunde
Äfven kalla den absoluta Ideen philosophiens positiva princip och
motsägelsen dess negativa princip; emedan den förra i sig positivt innehåller
systemet, hvarcmot den sednare är den negativa form» hvarunder principen
framträder uti de söndrade momenterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
