Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty då den ändliga verlden, så vida den är utan all relation
till ett der ifrån skiljdt absolut, sjelf måste bestämmas såsom
i och för sig varande, så har man i och med detsamma antagit
två absoluta, af hvilka hvardera är genom sig sjelft och
begri-pes genom sig sjelft1). Men ett absolut måste tänkas såsom i
sig inneslutande all realitet; följaktligen skulle båda dessa
absoluta i sig innesluta all realitet, och således vara ett och samma.
Prof. R. har emedlertid (på ofvan anförda ställe) ej
förnekat all relation, utan blott all väsendtlig det Absolutas
relation till det relativa. Det återstår således att undersöka hvad
som skulle blifva följden af denna modifikation. Att en
relation finnes hos det Absoluta, som dock ej är för detsamma
väsendtlig, Sr endast tänkbart på 2 sätt: antingen så, att
relationen visserligen har sin tillräckliga grund uti det Absoluta, men
dock ej uti dess väsende, utan i den oväsendtliga sidan deraf;
eller ock att relationen beror af en för det Absoluta främmande
och deremot sjelfständig princip. Det förra antagandet skulle
då innebära, att, under det man eljest skiljer mellan det
absoluta såsom väsendet och det relativa såsom phenomen, man
i stället uti det Absoluta sjelft skulle hafva att skilja mellan
ett väsendtligt och ett oväsendtligt moment; af hvilka det
förra skulle vara det ifrån all relation skiljda absoluta, det
sednare deremot det, relativa absoluta. Det är då lätt att
inse, att en relation åtminstone måste förefinnas mellan
dessa båda; ville man nu sätta äfven denna såsom för det
absolut Absoluta oväsendtlig, sä skulle man åter deruti hafva
att skilja mellan ett absolut och ett relativt; och så i
oändlighet. Men vidare är det klart, att denna oupphörligt
återkommande oväsendtliga sida i det absoluta ej kan vara det
absoluta sjelft. Vill man således ej rentaf upphäfva det absolutas
begrepp, så måste man stadna vid ett absolut, som just är
1) Så vida som de nemligen kunna begripas; ty egentligen ocli
konse-quent måste båda sättas säsom obegripliga. Det Andliga, emedan ingen
lösning är möjlig af dess motsägelser, och det oändliga, emedan det för
att begripas måste sättas i relation till menniskans kunskapsförmåga,
hvil-kcn relation dock genom principen förnekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
