Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
den mörke.
Du vädjar blott till mänskans heta blod.
Först är det ystra hästar uti sken;
sen är det lass i grop och brutna ben . . .
Jag vädjar ock till hennes tålamod.
Den mogna frukten faller dock till sist.
den ljuse.
Sen hon att njuta den förmågan mist.
den mörke.
Om blott hon väntar, tills del själft tar slut.
den ljuse.
Helt visst ja, hennes eget korta lif,
sen hon har det förspillt med kält och kif
och kvar är blott en gammal trasig klut.
Enhvar har fasa för det grå och tomma
och vill, hvar dag skall vara som en blomma,
som trädes opp på lifvets nakna tråd
och skänker doft och färg. De som ha råd
att känna så, om också ej de flesta,
förvisso äro dock de allra bästa.
Jag sett, när du med järnhand länkat öden,
du trott dig bjuda lif och bjudit döden;
de vägar du fann korta voro långa,
de mål du gaf för låga och för trånga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
