Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller mindre vansinnig, eller också hade jag svurit hämd öfver
samhällets styrande och säkerligen kommit att utkräfva dylik
på någon af dem, som jag ansåg vara medskyldiga till eländet.
Ty enligt min oförgripliga mening är cellsystemet med dess
inspärrning i en halfmörk cell — en murad graf — ett
infernaliskt och djefvulskt straff. Och när man så vidare tänker på,
att den svenska lagen tillåter tre års inspärning på detta sätt,
blir man rent af förfärad. Ty människor, som behandlas på
detta sätt blifva, om de ha ett uns af karaktär kvar, antingen
brutna till kropp och själ, vansinniga eller också förhärdade.
Det är nog säkert, att ingen människa blir bättre af detta slags
tortyr. Att våra rättslärda icke kommit underfund härmed,
bevisar deras kortsynthet och brist på verklig människokännedom.
Nog af, för mig gingo de tre månaderna fort nog: jag
bemöttes humant af alla och det bemötande som kom mig till
del var betydligt bättre än systemet. De sista dagarne voro dock
långa nog, men den 1 januari 1888 vid half åttatiden på
morgonen öppnades celldörren och jag var åter en fri man.
O, hvad det kändes underligt att vara sig själf igen och få
gå och komma när man ville!
Utanför Långholmens portar hade flera hundra partivänner
samlats i den arla morgonstunden för att hälsa mig välkommen
åter till friheten och till kamp för arbetarklassens frigörelse.
* *
❖
Jag hade inte varit ute mera än fjorton dagar, då jag
insjuknade i lunginflammation. Jag tålde tydligen inte den kalla
vinterluften och hade förmodligen inte varit tillräckligt försiktig
efter den långa inspärrningen.
Sjukdomen blef ganska långvarig och först in i mars voro de
värsta sviterna öfverståndna.
Den 16 april bar det åter i väg till Långholmen. Jag hade
nu tre månaders fängelse — utom 13 dagar för 100 kronors
böter — att aftjäna.
Men denna gång skämdes vederbörande att behandla mig
som förra gången. Antagligen hade den väl förtjänta
uppsträck-ning »Socialdemokraten» och ett par borgerliga tidningar den
gången gaf dem, verkat uppfostrande på vederbörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
