Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialdemokratens start och dess förspel. —
Jag upptäcker Axel Danielsson. — En Herkules
bland tidningspojkar. — »Cave» som socialist. —
Ett par lustiga episoder.
Det var, som ofvan sagts, i början af augusti jag återkom
till Stockholm från min norrländska agitationstripp. I den
socialdemokratiska klubben voro förhållandena enahanda
som då jag reste. Hvarje måndags kväll sutto ett tjugu- eller
trettiotal personer i klubben och upplyste hvarandra.
Det var, det betviflar jag inte, mycket intressanta och
lärorika möten klubben hade, men det var ingen piff i dem. Den
stora massan var icke intresserad af dem, därtill voro
diskussionerna alltför höglärda och tråkiga.
Det var massan jag ville ha tag i och intresserad för saken.
Jag ville tala om för arbetarne på deras eget språk, som de bäst
förstodo, hur deras ställning var samt huru glädjelöst, hopplöst
och förtvifladt det arbetande folkets lif var, tala för dem om
socialismen, denna världsrörelse till hvilken arbetarne i alla länder
slöto sig allt mer, allt efter som de hunno sätta sig in i hvad
densamma innebar.
Då jag på klubbmötena framhöll att det måste agiteras på
annat sätt, med stora offentliga möten, å hvilka skulle dryftas
frågor för dagen, möttes jag af mothugg från de ofvannämnda
Gottfr. Peterson och Gunnar Hägerstolpe. Och då jag vidare
framhöll, att det icke var nog med offentliga möten, utan att
man äfven måste skapa fram en tidning, som i allt större kretsar
skulle föra propagandan för våra idéer, var det hardt när att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
