Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDÖF VEKLIG GA RE.
25
till verlden, medförde för Strömberg en stark själsspänning
och otaliga småbestyr; men i synnerhet då rasen skulle hållas
fri från inblandning af den hundpöbel, som vid vissa tillfallen
öfversvämmade gården, var han full af lif och verksamhet.
Beväpnad med en stor piska for han då nästan dagen i ända
upp och ned för trapporna och långt ut på gatan, smälde,
dundrade och bannade, medan alla de främmande hundarne
tjöto och gnälde under piskrappen eller med ursinnigt skällande
sökte häfda sina naturliga och oförytterliga rättigheter.
Strömberg var dock i grunden både allt för oförderfvad
och intelligent för att han icke till sist skulle blifva räddad.
Den »katt», som dref denne gamle fågel ur buren, var dock
naturligtvis en hund.
Under ett långt framskridet tillstånd, hvars slut med vanlig
spänning afvaktades af Strömberg, råkade nemligen den
dyrbara tiken att föräta sig på räfkaka, som madam Pettersson
utlagt för råttornas räkning. Tikens »afkastning» uteblef.
Utom sig af bedröfvelse och led vid hela sin verld tog
Strömberg sin examen både hastigt och lustigt samt inträdde i
statens tjenst. Han hade då legat i Upsala omkring 20 år.
Han skötte sin tjenst förträffligt, men ehuru vi ej sedermera
följt hans vägar, skulle vi vilja hålla ett mot tio på att han
dock städse hade sitt egentliga lifsintresse på ett annat
område, och att under denna hans hemlighet »låg en hund
begrafven».
En hvar, som felar af kärlek, honom skall mycket varda
förlåtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
