- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
228

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228 SMÅBES TYRSÖF VERLIGGARE.

befann sig stadd i samma ärende som han sjelf. »Helena»
befann sig visserligen icke »på muren», utan öfverst på trappan
till andra våningen, der hon med stor spänning afvaktade
stridens utgång, dock förmodligen i samma själstillstånd som
hjeltinnan i »Fågelleken»: »Hur det går, får hon en man».
Sedan emellertid de båda kämparne en längre stund trumfat
på hvar andra af hjertans grund, hvarvid dock Adonis, som
var både stark och vig, tydligen hade öfvertaget, upptäckte
den senare slutligen vid någon interjektion, som motparten
utstötte, att han var i färd med att trumfa på — sin egen
far. Trumfningen skedde här alldeles oafsigtligt »i
sedlighetens intresse». »Vill du bli en riktigt god menniska,» säger
den amerikanske humoristen, »så skall du först uppfostra din
mormor.»

En annan idkare af dessa idrotter berättade en gång
historien om huruledes han blifvit helsomartyr. Detta tillgick
på följande sätt. Han hade en söndagsafton påträffat en
ungmö, som ännu befann sig i detta oskyldighetens tillstånd,
som ej tillstädjer ömma möten på något annat ställe än i
portgången. Efter en herdestund af ljufva hviskningar och
ömma handtryckningar skulle den lilla begifva sig hem, »emedan
frun annars blef så rysligt ond», hvarjemte hon äfven var så
rädd om sin kappa — en skänk af Adonis — emedan det
började regna. Men att gå hem var lättare sagdt än gjordt.
Adonis hade nemligen råkat att knyta ömmare band dels
med »innepigan» i huset midt emot och dels med
köksjungfrun i andra våningen i det hus, han bebodde, och i hvars port
han för tillfället befann sig, och slutligen hade till råga på
olyckan hans halfgamla uppasserska blifvit angripen af de
kärleksbakterier, som alltid frodas i den dunstkrets, som
omgifver hvarje äkta pigtjusare. Som emellertid denna senare
låga endast kunde på ett mycket ofullständigt sätt besvaras,
så slog Majas kärleksglöd ut i svartsjukans flamma, hvilken
hon dock i likhet med alla dylika gamla hederliga »Major>
sökte dölja under sedlighetens täckelse samt de ihärdigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/overligg/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free