Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o FEGHETS- OCH HÖ G FÄRD SÖ F V ER LIG GA RE.
han > embellerade». Hyenan försvann och lemnade rum för en
gammal rätt hygglig och sedesam babian. Ty, märk väl, han
kunde sitta hela aftonen inne på »hotell Svea» i Malmö och
läsa sin tidning utan att ofreda någon enda menniska. Han
såg tvärt om nästan blid ut, der han satt vid fönstret med det
något skalliga hufvudet kringgjutet af den nedgående solens
sista strålar. Att menniskorna äro så elaka här i verlden beror
kanske helt enkelt derpå, att de i allmänhet icke åtnjuta några
lifräntor ?
Men denna Zacklebens lycka varade endast några korta
år. Skadeersättningsrofvet var snart förtärdt, den årliga
lif-räntan räckte i och för sig icke långt, och då förmodligen
icke rätt många af staden Malmös börsmagnater hyste någon
utpräglad smak för latinsk stilskrifning, så blefvo biförtjensterna
klena. På grund af sitt läkarebetyg kunde Zackleben icke
heller rätt gerna ställa sin »rörlighet» till jernvägens förfogande,
men först och sist lockade väl lärdomsstaden den gamle
öfver-liggarens håg med sin vanliga underbara makt. Han
återvände sålunda till Lund, men kunde här icke å nyo börja
hvarken det ena eller andra af sina gamla näringsfång —
»Gjentagelsen er umuelig», säger gamle Sören Kierkegaard —
och slutet vardt, att f. d. studeranden Zackleben den i Sept.
1870 intogs på Lunds fattighus, i hvilken fristad han sedan
tillbragte återstoden af sitt lifs hösttermin.
Att Zackleben detta oaktadt icke ändrade skaplynne, utan
förblef sig lik, derom vittnar följande för honom mycket
betecknande drag, som godhetsfullt blifvit oss meddeladt af en
med staden Lunds kommunala förhållanden mycket förtrogen
person. Aret innan han dog, mottog han en dag besök af
en gammal vän, som tillstälde honom ett belopp af 70 till 80
kronor, som vännen insamlat bland den gamle öfverliggarens
forna kamrater. Utan att säga ett ord till tack — ett sådant
ord hade förmodligen icke under de sista 50 åren banat sig
väg öfver Zacklebens läppar — ryckte han till sig listan, som
upptog gifvarnes namn samt de af dem skänkta beloppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
