Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO KOLLEGIIGIFVARE, STUDENTFABRIKANTER OCH SAMLARE.
för att taga reda på den då varande examinatorns i
studentexamen, adjunkten Dahlboms, »kuggfrågor». Mannen kallades
vanligen »Sten-Petter», men bakom denna förtroliga benämning
dolde sig, till skilnad från de flesta öfriga kollegiigifvare, en
i sitt slag framstående vetenskapsman. Det var nemligen den
som geolog och framför allt såsom paleontolog berömde och
bland Europas vetenskapsmän på detta område väl bekante
Nils Petter Angelin.
Angelin var född i Lund 1805. Som ung student egnade
han sig företrädesvis åt humanistiska studier och lär till och
med under några år varit en ifrig hegelian, en
ungdomsförvillelse, om hvilken han under en mera framskriden ålder ej
gerna hörde talas. På grund af sina goda studier, sitt
godmodiga sätt och sitt mycket fördelaktiga yttre var Angelin en
gerna sedd gäst i de bästa sällskapskretsar icke blott i Lund
utan äfven i Köpenhamn, der han bland sina bekantskaper
räknade sådana män som Martensen och Johan Ludvig Heiberg,
och då man någon gång äfven under en långt senare tid
händelsevis mötte Angelin på Köpenhamns gator, var det svårt
att i den välklädde mannen med den prydliga hållningen
igenkänna »gamle Sten-Petter». Så småningom öfvergaf han dock
dessa studier och drogs med i den väldiga strömfåra, som på
sin tid framvälde genom det sydsvenska universitetslifvet och
på sin rygg bar sådana kölar som Anders Retzius, Elias Fries
och Sven Nilsson. Från nutidsfloran, som han studerade till
sammans med Fries — en af de få storheter, om hvilka
Angelin städse talade med välvilja — leddes hans
uppmärksamhet öfver till forntidsfloran och öfriga i sten förvarade
minnesmärken af lifsformer från förgångna verldsperioder. För
detta ändamål genomforskade han större delen af södra och
mellersta Sverige samt delar af de öfriga skandinaviska
länderna, förvärfvade sig storartade samlingar och offentliggjorde
slutligen resultaten af sina forskningar dels i »Palæontologia
suecica» (1851) dels i »Palæontologia scandinavica» (1854).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
