Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN CYNISKE ÖFVERLIGGARENS UTVECKLINGSHISTORIA. 77
personlighet försvinna för hans blickar. Han är ensam i sin
öken, med sina töckengestalter. Han slukar födan liksom
djuret utan att fråga efter hvarifrån den kommer eller hvaraf
den består. Eger han tak öfver hufvudet och kläder att skyla
sig med, så är det bra, hvarom icke, så kan han vara såväl
det ena som det andra förutan. Hem och fränder, vänner och
bekanta, glädje och sorg, samvete och hederskänsla, ända till
sista skymten af blygsel tyckas liksom utplånade ur hans
medvetande. Ur detta tillstånd af djurisk slöhet kan han
merendels endast väckas genom någon kroppslig sjukdom, åtföljd
af stark och ihållande smärta. Fjällen falla i ett sådant
ögonblick från hans ögon, och kanske för första gången under
många år är han i stånd att med någorlunda klar blick mäta
djupet af sitt elände. Men ett sådant uppvaknande är derför
också vanligen så förfärande, att om den store frigöraren ej
snart inställer sig, så drifves det af dubbla qval hemsökta
offret att sjelft taga befrielseverket om händer. Inträffar
deremot icke ett sådant uppvaknande, så finnes dock alltid
åtminstone två ställen, der den gamle öfverliggaren till sist får
»ligga öfver». Det ena är fattighuset, det andra är dårhuset.
Se här en annan typ af det slägte, som en estetiker
möjligen skulle vilja kalla »det förvända qvinnoidealets martyrer».
Han är fullt ut lika bedröflig, men må hända mera
sympatetisk än den förre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
