Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN CYNISKE ÖFVERLIGGARENS UTVECKLINGSHISTORIA. 75
hvarken har råd eller lust att deltaga, och slutligen är han
frigjord från de hämmande och reglerande band, som
lexläs-ningen i skolan medförde. Fantasien är hans enda rikedom,
hans sällskap, hans hem, hans hela verld. Han hängifver sig
åt de mest otyglade drömmerier om hvad stort han skall
uträtta i verlden, han uppgör de mest omfattande studieplaner,
han skall taga alla möjliga examina, han skall slå verlden med
förvåning och häpnad öfver sina storartade uppfinningar. Men
midt ibland alla dessa osunda och jäsande fantasier fins en
medelpunkt, kring hvilken det hela vänder sig, en dröm, till
hvilken han städse återkommer, och som icke lemnar honom
någon ro hvarken natt eller dag. Det är drömmen om qvinnan,
men icke, — såsom ofvan är antydt — en qvinna, som
tjusat hans själ eller som han tanker sig som en huld
led-sagarinna genom lifvet, utan det är ett slags allmänneligt
qvinnoideal, ett foster af hans brännande på naturlig väg
otill-fredsstälda sinlighet och utstyrd t med de dunkla dragen från
lånbibliotekets romanhjeltinnor. Denna dröm utgör på en
gån g hans himmel och hans helvete. Den vaggar hans
upprörda sinne till ro och bringar honom att glömma alla lifvets
yttre vedervärdigheter, men den tränger sig å andra sidan
fram i hvarje af hans tankar, ställer sig i vägen för hvarje
kraftigt beslut, stör och tillintetgör hvarje försök till allvarligt
arbete. Han kämpar understundom som ett rasande vilddjur
för att frigöra sig från den sinlighetsdjefvifl, af hvilken han är
besatt. Förgäfves, alltid förgäfves! Han tror sig spana
idealets drag uti hvarje ungdomlig qvinnogestalt som han möter
pä gatan, skönjer från sitt fönster eller slukar med sina
stirrande blickar, der hon sitter i konsertsalen eller i kyrkbänken,
men råkar han någon gång komma ansigte mot ansigte med
en dylik uppenbarelse af idealet, så är han skygg, stum,
olycklig, känner sig till mods som en missdådare och räddar
sig så fort ske kan genom flykten. Stundom kan man se
honom rusa som en galning genom gatorna med ögonen vildt
stirrande, det infallna, utmagrade anletet blodrödt och pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
