Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,256
Der stillas hetsighet i mera kyligt mod,
Och hettan spädes ut i mindre glödgad blod;
I strida strömmens kraft han utan skräck sig slänger,
På halsen hurtig inan for vestanvädret svänger:
Han gnäggar i sin lust mot ekots fröjdesvar.
I rädslan för hans kraft till bottnen Necken far.
Virgilius, den odödlige skalden, som än intet haft
sin öfverman och kanske intet sin like, sätter vår häst
i ännu vackrare dag:
En stolt och hetsig häst, när långt ifrån han hör
Krigsluren, vapenbrak och folk, som folk forstör,
Uppreser örat qvickt, af ifver strax han flänrtar,
Och smickrar ädilt mod med lek, som intet skämtar:
Han sparkar jorden tipji med snabb och kittslig fot
Och möda? ryttarns hand med höga satsers, hot.
Hvar ställning i hans kropp förnäma ämnen delar.
Och krjng en frodig hals hans man med stolthet spelar.
Haus hof en senig fot mot fältet väpnad gör,
Och för hans bång och språng talin jordens darran hör.
Af tapperhet oeh kraft hans randa ’bringa jäser,
Och ur «n hurtig nx>s ban tjocka molnen fräser:
Hans gnäggan långa dön i höga luften ger,
Och ögats djerfva,eld ger blixtran hvart han ser.
Så snart han tygeln får, hvarom han sig bemödar,
Inrusar’n som en blixt bland mord och tusen dödar.
Lucanus talar mycket lifligt om hästen sålunda:
När hela nejden fylls af folkets gny Och brak,
En öfvermodig häst, som stått i fångsel spak,
Af ifver fradgar, slår, gör språng oeh betølet biter,
Tills han sig äiidtlig lew mod dubbla krafter sliter:
Hans vighet rödjer bort allt stängsel utan nåd,
Och ritar faltet ut med ädelt öfverdåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
