Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Kristina var en god kvinna», inföll
Sophie Ottosdotter, »och allt ondt, som mäles
om henne, är lågsinnadt förtal.»
»Det är oss nogsamt veterligt, hjärte
farssyster, men bakdantare akta ej dygdig
vandel för mera än att de bespotta den. Och till
och med de, man skulle tro bättre, förmena,
att en ofrälse kvinna icke är värd att hedras,
och att en adelsman förnedrar sig själf, när
han kallar henne sin hustru.»
»Det är blodig orätt», medgaf Tage
töf-vande, »men man gagnar saken bäst med
lämpor. Jag förlitar mig på att mycket skall
förändras i skick och seder, när detta
olyckliga krig, som nu rasar, ändtligen tagit slut.»
»Ja», sade Sophie Ottosdotter, »det är
krigets enda rättfärdigande, att det i sin
öde-läggelse gifver plats åt det nya.»
»Men det går dock trögt att plöja upp en
blodig åker», yttrade Magdalena sorgset.
Tage tömde den bägare vin, som stod
framför honom.
»Ja, jag älskar visst freden», sade han, »och
kunde världen föras framåt utan
blodsutgjutelse, vore det mig kärt, men Gudi klagadt
kräfves det att med vapen i hand tilltvinga
sig rätt och I vet väl: rätt är makt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
