Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tyckte, när minnesbilderna nu gledo
förbi så tydligt som hade hon i en kort
minut återupplefvat det förflutna, att hon än
kände detsamma som då. Hennes trofasta
natur kunde icke svika. Hur rik på sällsamma
öden hennes tillvaro senare varit, och hur
många tårar hon i kvalfull ensamhet utgjutit,
skulle hon därför aldrig glömma dem, hon
bitterliga fällde den dag Tyge drog bort
som ung naturforskare för att bygga och bo
i Basel.
Ej. heller gick det någonsin ur hennes
minne, hur jublande gladt hon hälsade honom
åter. Den tiden hade hennes eget lif ännu
intet djupt och verkligt innehåll, hon drömde
väl som andra tärnor om älskog och
husfrubälte, men aldrig så hänfördt, att icke
stjärnornas ljushärdar eller elementemas tecken
genast kunde väcka henne, och hon hade
länge betraktat sig och sitt arbete som en
ringa del af broderns lifsverk.
Sophie reste sig. Den fysiska smärtan i
lederna blef för påträngande och erinrade
henne brutalt om hennes sextiosex år. Hon
måste söka en hviloplats och satte sig på en
framskjutande sockel intill Tyge Brahes graf.
Hon ville ej lämna vare sig honom eller sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
