Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken. Hvad han ändå hade mycket att uträtta
i vetenskapernas namn. Om något var sant,
så var det detta: vita brevis, ars longa. Hur
skulle han hinna med att utforska naturens
många hemligheter, tyda stjärnornas vink,
fördjupa sig i den latinska litteraturens mästerverk?
Nej, för honom var det sannerligen icke att
sitta här på Engelsholm och bränna salt! Hans
öde skulle löpa vidare banor, det hade
stjärnorna spått honom, och astra regunt homines.*
Knut Brahe hade länge gått tyst, nu sade
han skämtande som för att väcka svågern ur
hans djupa tankar:
»Det lyster dig väl ej rätt gärna att dansa
mera på Koldinghus?»
Erik spratt till.
»Hvarför spörjer du det?»
*Hm, jag mindes jungfru Gertrud Kaas’
sorgliga frånfälle. Det säges ju, att kärleken
till den ståtlige herr Lange vållade henne
sådan men, att hon, ärlig och välboren jungfru,
fick en slem hosta och gick i grafven.»
Det förlitar jag mig inte på,» sade Erik
lätt. Kärlek, broder Knut, är som ett fint stoft:
hvart man länder, flyger det en till mötes, men
det blåser ock bort med vindens pust.»
Himlakropparna härska öfver människoöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
