Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men
August.
. Carl.
Och likväl rnåste jag motsäga bäda
hennes nåds påståenden. Hvad mig, som
kammarjunkaren Rosenholm, beträffar, så
är jag i den besynnerliga ställning, att jag
sjelf inte vet det ringaste af det som
hennes nåd s& afgjordt tror sig veta om mig.
Deremot i afseende på hennes man, kan
jag bestämdt försäkra: jag vet af honom
sjelf att det för ögonblicket skulle vara
honom mycket kärt att resa till Paris
med henne. Jag vågar väl antaga, att
då frågan är om hennes mans verkliga
mening, så skall hennes nåd tro mig
framför någon annan.
G-refven.
Naturligtvis, då ni just är hans
med-täflare om posten, (till Emilie) Nå, hvad
säger du nu?
Emilie (till Carl.)
Jag tviflar inte pä, att jag af er har
hört min mans verkliga mening, men jag
vet också att den blott grundar sig pa
ett litet missförstånd, som ett ord af mig
lätt skall skingra, då jag finner
ögonblicket lämpligt dertill. Oaktadt er
försäkran fortfar jag derför —
Gr ef ven (otåligt.)
Att vidhålla min caprice; förträffligt!
Att en gammal diplomat skall se en
älsk-lingsplan tillintetgöras genom en
qvinno-nyck »q,! (går förargad bort till fonden.)
August (skyndsamt till
Emilie.)
Jag ber er
Emilie (likaså till Louise.)
Det är grymt att —
Louise (likaså till Emilie.)
Hvad skall det betyda?
Carl (likaså till Emilie.)
Hur kan du tillåta — ?
G r e f v e n (återkommande.)
Enfin, enfin! (de skynda alla från
hvarandra; grefven hviskar till August.) Man
måste låta henne komma till en
förklaring med er mellan fyra ögon.
Grefven.
Tyst! (högt) Nå, jag vill inte förspilla
tiden med fruktlösa föreställningar, utan
under den fjerdedels timma jag ännu har
öfrig, bese de vackraste ställena i parken.
(går och liemtar sin hatt, som står på en stol.)
Emilie (hviskar till August.)
Jag vill ensam gå med honom; berätta
under tiden för er hustru och min man —
August.
Alltsammans; — naturligtvis.
Carl (till Louise.)
De hviska! Hvilken förtrolighet!
Louise (till Carl.)
Jag skall hämna oss.
Emilie (som hämtat en
sommarhatt, hvilken
ligger på en soffa.)
Om onkel tillåter —
Grefven.
Nej! Fru kammarjunkarinnan skall
säkert ha godheten —
Emilie.
Hon har aldrig varit i parken.
Louise (fattar Carls arm.)
Men ruin man känner hvarje fläck der,
och han är älskvärdheten sjelf. Han skall
med nöje vara vår cicerone. (Fortroligt
till Carl.) Inte sannt, min vän?
. Carl (mycket förekom-
mande.)
Naturligtvis, min engel.
Louise.
Dessutom, ha vi inte din man med?
Grefven.
Nej, han blir här.
Alla (oroliga.)
Här ?
Grefven.
Ja, för att ge mig ännu ett bevis på
den uppmärksamhet, som så helt och hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
