Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen vissheten om ordet sägas vara oberoende av
vetenskapen? Kan den bestå, om också den vetenskapliga
kritiken skulle bevisa att Jesus aldrig existerat eller aldrig
talat de ord, som evangelierna lägga i hans mun? Är
teologiens möda att inför det sakliga tänkandets domstol
förklara och försvara trons visshet helt obehövlig?
De, som trängt djupast in i trons värld, Luther i
främsta ledet, ha bestämt hävdat, att trons väg till visshet är
en annan än förnuftets, ja att varje inblandning av
förnuftet i trons angelägenheter är av ondo. Det betyder i
verkligheten icke att de hemfallit åt rent känslotänkande
och andliga önskefantasier. Reformatorn själv ger i sitt
väldiga livsverk ett exempel på den andliga möda, som
trons främste nedlagt på att klarare fatta och bestämma
den religiösa visshetens art och innebörd.
Mystiken känner en andlig dressyr, som kan föröda det
naturliga sanningskravet och ge själen förmågan att tro
allt, även det orimliga. En präst med den anglikanska
kragen berättar för mig, att han genom andlig övning
kommit därhän, att han kan tro alla dogmer:
transsubstantiation, ubikvitet och vad som helst. Jag avundas
honom icke. För den fria kristna människan är tro icke
detsamma som lättrogenhet. Det finns för henne ingen
vrå, dit själen kan draga sig undan i evig oberördhet av
tankens invändningar. Det hör till den enhetliga fria
personlighetens väsen och villkor, att striden mellan tro och
förnuft aldrig blir avslutad. Därför kan den fria kristna
människan aldrig bli likgiltig för den vetenskapliga
forskningen. Det är den kristna tankens eviga möda och
uppgift: att ständigt avgränsa trons område mot vetandets,
att erkänna bådas rätt, att ge vetenskapen vad
vetenskapen tillhör och Gud vad Gud tillhör.
Men vägen till tvivlets övervinnande ligger dock icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
