- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
245

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

väsen, som kräva sin tribut av julkostens överflöd, intar
tomten. Hans gestalt har ju blivit så älskvärd och
huma-niserad ■— för barnen är han som den välvillige
utde-laren av godsaker och julklappar en av julens
huvudfigurer — att det kan synas otänkbart, att han skulle
ha något att göra med de fruktade gästerna från den
andra världen. Och dock finns det starka skäl, som tala
för att även han lånat drag från dödsväsendena. Den
husbonde, som först bott på en gård, eller den, som först
gör upp eld i den nybyggda stugan, blir dess tomte,
berättas det från Finland. Och i en uppteckning från
Uppland heter det rent ut: Tomtarna äro de döda, som
bott i gården förr. Det är den gamle husbonden, äldste
far i huset, som »går och tomtar», ordnar och styr i
den gård han byggt och vars rådande han blivit för all
framtid.

Tomten är en av gårdens egna. Men folktron vet
också om mera tillfälliga julgäster från den osynliga
världen. Med en mycket vacker kristen omtolkning
kallas de ibland änglar. I Småland lämnades en kanna
med »änglaöl» kvar på bordet över natten. Plats fanns
ibland för ängeln vid det festliga julbordet:

Men högst vid bordet brann ett ljus,
Det enda i de frommas hus,
Dit ställdes mjölk och vetebröd,
Men ingen njöt dess överflöd.
Jag frågte vems den platsen var?
Den gode ängelns, gavs till svar.

Men folktron vet mycket väl vilka »änglarna»
egentligen voro. Det är gårdens forna bebyggare, släktens
bortgångna medlemmar, som komma för att fira julen
i sitt gamla hem. Jag kan ännu minnas den rysning jag
kände — en obeskrivlig blandning av kuslighet och ånge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free