Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24J
minstone — men den omedelbara samklangen finns icke
mer. Därför faller den gamla heliga festordningen i
glömska. De ersättningar vår tid skapar äro bleksiktiga
konstprodukter: mors dag, svenska flaggans dag,
barnens dag! För att icke tala om det nöjesliv, som i stället
för vederkvickelse håller på att bli en börda, under
vilken släktets fysiska och moraliska livskraft brister
samman.
Vi ha mistat den gamla festserien, som konstrikt slöt
sig till livets egen gång. Men vi ha icke mistat den helt
och hållet. Att det ännu finns något kvar, tillräckligt
för att ge omväxling och färg åt livets enahanda, är
kyrkans förtjänst. Hur gärna skulle icke maskinkulturens
ande vilja dela även vårt år i stycken av lämplig
fyrkantig struktur, standardisera även tiden som andra
industriprodukter. Hittills har det icke lyckats. Ännu
fortsätter påsken sin irrationella vandring i almanackan
och åstadkommer, att man ännu med någon spänning
öppnar denna förträffliga bok för att se vilka
överraskningar den bjuder oss i dagarnas ordning. Och framför
allt: i kyrkoåret ha många av de gamla festerna bevarats
som kyrkliga helgdagar. Kyrkan har genom sekler
strävat att kristianisera de högtider, som hedendomen
lämnat i arv. I stort sett har den lyckats på ett sätt, som
måste fylla oss med tacksam förundran.
I allt har den visserligen icke lyckats lika väl. Det
finnes fester, som knappast kunna komma överens med
kristendomens ande. Människan tyckes ha ett outrotligt
behov att åtminstone någon gång om också för en
mycket kort tid få kasta av de band och ordningar, som
annars inskränka hennes personliga frihet, och i ett
festglädjens rus ge fritt utlopp åt de drifter och impulser,
som hon annars till samlivets gagn hållit instängda.
16 — Det osynligas värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
