Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 4. Kristendomens anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
förstörelse, en revolution, vilken måste bedömas så som
Hegel bedömde franska revolutionen: människans försök
att ställa sig själv på huvudet, då hon vill rätta
verkligheten efter förnuftet i stället för att söka begripa det
förnuftiga i det verkliga.
Japanesiskan har sneda ögon och blåsvart hår, hon är
liten och finlemmad. Men hon kan vara fager ändå, även
om hon icke liknar en nordisk valkyria. Skulle man
kanske förbättra hennes typ, om man gåve henne
svenskans blonda hår och ranka växt? Gäller icke något
liknande om ett folks andliga karaktär och dess religion?
Vad de stora religionerna betytt för världen, ha de
betytt som individer. Att förgripa sig på deras egenart är
att förgripa sig på livet självt, som uppenbarar sin
rikedom i en ström av individuella skapelser av vilka var
och en har sitt värde i sig själv.
En sådan ståndpunkt kan åberopa som sitt stöd en
av den liberala protestantismens främste, Ernst Troeltsch.
I en bok, som hör till den nyare teologiens klassiska
verk, hade Troeltsch år 1903 sökt visa att kristendomens
anspråk att vara en fullkomlig sanningens religion
visserligen blott kunna bejakas av tron själv, men ändock
icke äro oförenliga med historien och vetenskapen. Den
fullkomliga sanningen, normen, idealet kan visserligen
icke taga gestalt i någon historisk form. Det ligger
bortom all historia som dess eviga mål, men det kan inom
historien komma till »ett genombrott av dess
grundriktning». Att kristendomen verkligen betyder ett sådant
sanningens principiella genombrott, därför’ talar särskilt
det faktum, att kristendomens naiva absoluthetstro är
enastående, liksom dess gudsidé, i vilken den har sin
grund.
I ett föredrag hållet i Oxford året före hans död har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
