Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 2. Islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
fromma verk för de båda änglarna, som teckna upp
människans gärningar, skulle jag göra det.»
Att läsa koranen under nattens timmar, att bedja och
kasta sig ned på jorden, tills pannan får en bula som
en gets knä, att gråta över synden, så att ögonen bli
skumma, är andaktsövningar, som anstå den fromme.
Men vi få icke tro, att man på klostervis värdesätter
gudstjänstövningar mer än verksam kärleksbevisning.
»Försonlighet, barmhärtigt sinne, kärlek till bröderna
väger mer än berg av de allraheligastes andaktsövningar.»
Om Ali Zain al-abidin berättas, att då han fick veta, att
någon förtalade honom, uppsökte han sin ovän i hans
hem, talade vänligt till honom och sade: »Min vän, om
det som du säger om mig är sant, så må Allah förlåta
mig. Om det icke är sant, så må han förlåta dig.
Farväl, Guds barmhärtighet och välsignelse över dig!» En
annan from föreskriver: »Om du får veta, att din
broder begått en handling, som du måste ogilla, så sök att
finna en ursäkt för honom. Räcker det icke med en, så
sök ända till sjuttio. Finner du ingen möjlighet att
urskulda honom, så tänk: kanske finns det dock en ursäkt
för honom, som jag icke känner.» Då al-Rabi’ ibn
Hajt-ham en gång satt utanför sin port, kastade en man en
sten mot honom. Den träffade honom i huvudet och gav
honom ett svårt sår. Men han torkade blodet från sin
kind och sade: »Allah, förlåt honom, han siktade icke
på mig.» En annan gång stal man från honom en
dyrbar häst. Hans vänner uppmanade honom: Bed Allah,
att han straffar tjuven! Då bad han: »Gud, om han är
rik, så förlåt honom, om han är fattig, så gör honom
rik, så att han icke behöver stjäla.»
Den ton, som möter oss i dessa ord, förefaller oss
förunderligt bekant. Ett efter annat ha bergspredikans höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
