Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 1. Buddhismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
eller nittionde år. Bruten, krokig och dubbelviken, avtärd, stödd
på kryckor kryper hon skälvande fram, sjuk, vissnad, tandlös
med urblekta hårtestar eller med kält, darrande huvud, rynkig,
med huden full av mörka fläckar. Vad menen I väl, o munkar?
Är icke det, som en gång var strålande skönhet, försvunnet
och förvandlat till elände? Se henne en annan gång! Se
hennes kropp på likplatsen, en dag, två eller tre dagar efter döden,
uppsvälld, blåsvart, på väg att övergå till förruttnelse. Se
hennes kropp, söndersliten av gamar och schakaler, hennes
ben-rangel behängt med köttslamsor, besudlat med blod, blott
sammanhållet av senorna. Se hennes benknotor blekta som
musselskal, benen vräkta i en hög, sönderfallande, förmultnande. Vad
menen I väl, o munkar? Är icke det, som en gång var
strålande skönhet, försvunnet och förvandlat till elände?»
Men mildrades icke skräcken inför förgängelsen av
tanken på själavandringen? Indiern trodde ju fullt och
fast, att vår skilsmässa från tillvaron här nere blott är
tillfällig. Förr eller senare komma vi åter i en ny kropp.
För den folkliga uppfattningen har väl
själavandringstron alltid haft en optimistisk grundton. Återfödelsen
betyder möjligheten att än en gång förenas med de kära
man lämnar på jorden, den betyder att horisonten icke
är stängd för människans eviga hunger efter liv. Men de
stora religiösa andarna tänkte annorlunda. Ångesten
som själen känner i detta nu, är starkare än de ovissa
utsikter framtiden öppnar. Tron på livet är skakad i sin
grund, och nya födelser, nya år på jorden betyda till
sist blott förnyat lidande. Att leva betyder att vara
hemfallen åt sjukdomens, ålderns, dödens makter, åt
lidandet att svikas, mista och försaka, vilket envar får erfara,
som har något jordiskt kärt.
Siddharta lämnade palatset och begav sig ut i
ödemarken för att leva en eremits stränga liv. Han gick
längre än alla andra asketer. Han fastade, så att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
