Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 1. Buddhismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
och från ett himlavalv utan moln strömmade stilla,
vederkvickande skurar. Ljuvligt doftande vindar strödde ett
regn av himmelska blommor, smycken och vällukter över
jorden. Himlen lyste klar i alla väderstreck, och
ingenstädes fanns mörker, dimma eller rök. Från luftens
rymder förnummos högtidliga toner från osynliga körer. Ett
överjordiskt sken, som fyllde alla väsen med både
kroppslig och själslig lyckokänsla och som bröts i många tusen
färger, lyste plötsligt genom alla världar.
Prins Siddharta fick växa upp i ogrumlad lycka och
levde en furstesons sorglösa liv. Hans fader vaktade
noga, att han icke fick se något oskönt och
vederstyggligt, något som kunde erinra om ålderdom, sjukdom och
död.
Men det som är bestämt måste ske, där hjälpa icke
alla människornas omsorger. En dag, då den unge
prinsen for i sin vagn genom den kungliga parken, fick han
se en gubbe. Utmärglad, förtorkad och ålderdomssvag,
med vitt hår, tandlös och rynkig, krokig och vanmäktig,
stapplande, stödd på sin stav. Då frågade prinsen kusken,
som körde hans vagn: »Vem är denna stackars
människa? Är han den ende, som ser ut på detta sätt, eller
äro dessa hans egenskaper ärftliga i hans familj?» Men
kusken svarade: »Nej, herre, det är en åldring, och
sådana bli en gång alla människor.» »Också jag?» sporde
prinsen. »Också du, Herre!» Då sade Buddha: »Hur
dåraktiga äro då icke människorna! Druckna av
ungdomens övermod se de icke ålderdomen. Hur skulle jag
kunna vara glad åt lekar och nöjen, när jag vet, att
ålderdomen en gång skall hinna ifatt mig.»
På en annan av sina färder fick prinsen se en sjuk,
nästa gång en död och till slut en munk. Och från den
stunden hade han ingen glädje mer i sitt palats. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
