Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 6. Evigt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
min personlighet icke skall gå under utan bevaras till ett
fortsatt, högre liv, och komma vi med denna fråga —
alltså med vad jag måste kalla en i sista hand själviskt
grundad, själviskt betingad odödlighetshunger — till
kristendomen för att där få det vissa svaret, då skola vi
också få erfara, att ju mera ångestfullt vår själ sträcker
sig efter denna visshet, dess mera viker den undan för oss.
En dylik ren önskereligion är i grunden den mest
glädjelösa, lcvalfyllda andliga värld en människa kan
välja till sin själs hemvist. Ilon känner en evig hemlig
ångest, att marken plötsligt skall vika under hennes
fötter, hon rädes för varje vindfläkt, som kan störta omkull
det korthus hennes tro byggt sig. Den retlighet och
ofördragsamhet, som »troende» med denna inställning
visa mot alla, som uttala sig kritiskt eller avvisande om
deras älsklingsmeningar, röjer i sin överdrivna
känslighet, att tvivlet har en hemlig bundsförvant i deras eget
bröst. Kritikens sönd rör i ett sår som värker.
Nej, vissheten om evigt liv kan icke tagas som ett rov,
den kan icke plockas utan vidare på fromhetens träd som
en färdig frukt och kan aldrig bli en trygg besittning,
vid vilken man kan slå sig till ro för all framtid. På sin
höjd kan den vara ett hopp, ett mål som kan fasthållas
i trons möda och spänning. Men när vissheten kommer,
skänkes den som en gåva i den stund och på det sätt,
som vi varken kunna begära eller tänka. Här om
någonsin gäller att »den som vill bevara sitt liv, han skall mista
det». Blott de som först sökte Gud av allt sitt hjärta,
som glömde sin oro, sitt hungriga, pockande, besvikna,
omättliga själv för hans skull, i tjänst under hans ok
och börda, blott de ha förstått att Guds gåva är evigt liv.
Den okände diktaren i den sjuttiotredje psalmen
grubblar över det problem, som för fromma israeliter gav an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
