Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 5. Livet ur döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
för medvetandet omedelbart givet, ofrånkomligt faktum.
Död och förgängelse är upplösning av något sammansatt.
Kroppen kan upplösas i de element, av vilka den uppstått.
Men det som icke är sammansatt kan icke heller upplösas.
Därför kan själen icke dö. I vår varelses hushållning är
själen den aktiva, befallande delen. Det är icke kroppen
som behärskar själen, men själen som styr kroppen och
sätter den i rörelse. Därför kan det öde, som drabbar
kroppen, icke ha något inflytande på själen. Själens
oberoende och självständighet är sådan, att den aldrig skulle
kunna förstöras genom någon annan makt än sin egen.
Dean Inge, lysande förvaltare av den kristna
platonismen traditioner, betonar med skärpa i sin sista bok:
God and the Astronomers, att »tron på odödligheten i de
högre religionerna är både historiskt och väsentligt
oberoende av den primitiva animismen. Den har en annan
källa och ett helt annat innehåll.» Det skulle särskilt gälla
den platonska odödlighetsläran.
Det är sant, att den orfiskt-platonska läran om själen
innehåller ett element, som ursprungligen är främmande
för animismen: tron på de dödas hem i det goda
himmelska landet, i gudarnes närhet och gemenskap. Klart
ani-mistislc är däremot den platonska dualismen, som tänker
kroppen och själen som två fullständigt åtskilda storheter,
vilka blott trätt i en tillfällig förbindelse med varandra, då
själen av en eller annan anledning blivit en fånge i
kroppen. Ty från animismen stammar tron på själen som ett
självständigt, från kroppen skilt väsen, som kan ingå
förening med olika materiella substanser och ändå alltid
förbli densamma.
Platos tankar om själen ha blivit bestämmande för
årtusendens tro och tänkande, grundvalen för den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
