- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
24

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 2. Fuga mortis — flykten för döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

vävnad av besvikelser, orättvisor, sorger och lidande, är
icke nog. Pessimismen, världssmärtan stiger kanske med
kulturen. Livet blir alltmera komplicerat, kampen för
tillvaron allt hårdare, uppgifterna alltmera over ævne.
Men världsföraktet, livströttheten stammar icke från i
går, de ha följt människan åtminstone så länge hon ägt
förmågan att tänka över världen och livet. I en egyptisk
papyrus från tiden före vår tideräkning läses en
underbar dialog mellan den olycklige och hans själ, en hymn
till döden befriaren:

Döden står för min själ i dag

lik doften av lotusblommor,

lik vilan på stranden av rusets hav.

Döden står för min själ i dag,

så som en man längtar att se sitt hus,

då han tillbragt år i fångenskap.

Än mindre än den blida livströttheten brukar det bittra
och cyniska världsföraktet innebära någon verklig önskan
att bli tagen på orden av döden befriaren. Voltaire har
fällt det tänkvärda ordet: »Jag vet icke vad det
kommande livet kan vara, men detta är i varje fall ett dåligt
skämt.» Själv hade han ingen högre önskan än att bli
verkligt gammal. Ett par dagar före sin död åtog han
sig i akademien att utarbeta hela bokstaven a i den nya
ordboken.

Trots allt håller man alltså till sist fast vid detta
föraktade, förtalade, glädjelösa liv så trofast, med så
ängslig iver som någonsin den lycklige, som njuter livet som
en fest. Ett bevis, menar Schopenhauer, för att
dödsfruktan icke har sin grund i vårt förnuft. Ty förnuftet
säger oss att allt ont liksom allt gott har medvetande
som sin förutsättning. Då medvetandet upphör i döden,
liksom redan i djup sömn och vanmakt, kan döden icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free