Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 1. Dröm och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Människan är måttet för allt, säger den vise Protagoras.
»Världen» är utsikten från min förstutrappa,
»människan» de typer som händelsevis passera min synkrets. I
mitt liv löpa tillvarons trådar samman, och det som
händer mig är det viktigaste av allt som sker. I vår själs
skrymslen härbärgera vi alla dylika tankar om vår
personlighets enastående märkvärdighet, om det absolut
singulära i vår situation, den kosmiska spänningen i vårt
livs ödestimmar. Men vi söka åtminstone — visserligen
med olika framgång — maskera vår naiva
självförgud-ning. Att ohöljt lägga sin personliga måttstock på
tillvaron skulle betyda storhetsvansinne, förryckthet, och
göra andligt umgänge med människor omöjligt.
Kan ingen säga de patenterade »nutidsmänniskorna»,
innehavarna av den nyaste fastslagna, slutgiltiga och
färdiga sanningen, att den kollektiva enfaldens förhävelse
icke är en bit bättre än den enskildes? Just det
ögonblick i årtusendens historia, då vår generation behagade
låta sig födas, tror man vara världsskeendets centrala
punkt, där alla riktiga meningar och alla faktiska
sanningar bryta igenom och fastslås till rättesnöre för
tidsåldrars utveckling. Liksom den apokalyptiske fanatikern
tycker sig redan vandra under skuggan av domedagens
skyar och tillhöra de sista dagarnas heliga, så upplever
»den moderna människan», lika naivt självupptagen, just
den stora krisens ragnarök, då makter, som hittills, så
länge världen stått, hållit ett evigt ställningskrig, draga ut
till sitt Harmageddon, till avgörande och slutuppgörelse.
Jag tror icke att vår tids situation är så enastående,
som mången menar. Här som på andra områden
betyder utveckling framför allt, att det suddiga, obestämda,
oavgjorda, som präglat vårt släktes ungdomsålder,
skär-pes, klarnar, får karaktär och uttryck. Motsatser som äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
