Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offrande händer redo.
tionslösningar fuktiga händer. I detta sammanhang kan
nämnas, att det understundom visade sig vara mycket
svårt att t. ex. utföra en injektion av något vattenlösligt
läkemedel, emedan injektionslösningen omedelbart frös i
kanylen. Desinfektionsspriten måste förvaras i någon
uni-formsficka eller på annan varm plats, då den annars vid
användandet gav anledning till köldskador på fingrarna.
Bandage, fuktade med läkemedel i vattenlösning, kunde
givetvis ytterst sällan användas.
Hästsjukvårdsförbanden hade däremot större
möjligheter att behandla de sjuka hästarna genom att de hade
tillgång till stallutrymmen. Sålunda disponerade
depåsjuk-stallet dels ett vinterbonat stall med plats för 30—40
hästar, i vilket en förhållandevis bra operations- och
behand-lingslokal inrättades, dels ett mera primitivt stall, byggt
av ribbor och impregnerad papp längs planket på en
idrottsplats med spiltor för över 200 hästar.
Temperaturen i detta stall skilde sig visserligen ej nämnvärt från
yttertemperaturen, men det gav i alla fall ett visst skydd
för väder och vind. Sedan väggarna klätts med halm
erhölls en något bättre värmeisolering. Omkring 100 sjuka
hästar vårdades i allmänhet vid depåsjukstallet.
För upprättande av fältsjukstallet utanför Kemijärvi
disponerade hästsjukvårdskompaniet delar av en
evakuerad by. Ladugårdar och stallar inom denna blevo efter små
omändringar lämpliga uppställningsplatser för hästar. Ett
ljust och för ändamålet lämpat stall iordningställdes till
operationslokal med ett stort, väl madrasserat
operationsbord. Vid detta förband voro i regel c:a 100 sjuka och
ett tjugotal friska hästar uppställda, och härifrån
verkställdes i första hand tillbakatransporten av
avpolletterade hästar och ersättningen med friska hästar. Den
fientliga luftaktiviteten var under hela kriget ganska intensiv
över denna trakt, och omfattande åtgärder måste
vidtagas för att inte röja förläggningen. Som exempel kan
nämnas, att hästarna endast fingo föras ut till vattning
T. h.: Två hästar med sina kuskar
vid
under den mörka delen av dygnet, och all spillning efter
dem måste sedan samlas ihop och alla spår krattas igen
med ren snö. All personal måste vid vistelse utomhus vara
iförd vita skyddskläder. Inga nya vägar fingo tagas upp
inom byn. Eldstäderna i byggnaderna fingo endast
användas under den mörka delen av dygnet.
De vanligaste sjukdomarna hos hästarna voro kvarka,
tryckskador genom selar, tramp- och sparkskador samt
sår av olika slag. Egentliga krigsskador voro mycket få
genom att hästarna endast under en relativt kort tid voro
uppställda vid fronten. Primära köldskador kunde inte
med säkerhet konstateras i något fall. Hästarna äro ju —
under förutsättning, att de ständigt ha tillgång till
stråfoder och inte stå på alltför blåsig plats — mycket
motståndskraftiga mot låga temperaturer. Vid förbanden stodo
hästarna uppställda en och en eller några stycken
tillsammans bundna vid ett träd i skogen och utan annat skydd
mot kölden än en filt eller ett täcke. De togo ingen
märkbar skada av detta utan föreföllo tvärtom att trivas bra
med denna uppställning. Det är som regel bättre att ställa
hästarna ute i det fria — om möjligt i tät skog -— än i
dragiga lador eller liknande byggnader. När hästarna under
längre tid stodo uppställda på samma plats, byggdes dock
i regel hästbivacker av olika typer.
Hästarna hade, med undantag för 300 finska hästar,
anskaffats i Sverige och de utgjordes såväl av drag- som
ridhästar.
Hovslagarnas arbete blev på grund av den starka kylan
mycket hårt. Det fordras lång träning för att kunna
hantera järnföremål med bara händer, när temperaturen
ligger vid —30° eller till och med därunder.
förbandsplatsen i Ahola.
Vid fronten stodo hästarna stundom tre och tre med stora avstånd
mellan stallarna.
Nedan: Oftast stodo hästarna trots kylan ute i det fria och trivdes
helt bra med detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
