- Project Runeberg -  Konung Oscar II Skrifter /
5:114

(1910) [MARC] Author: Oscar II
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Femte scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För öfrigt, sådan hit han föddes, sådan

Man måste låta honom dö och lefva.

Säg, liknar det Alphonsos fasta sinne,

Som trotsar ovän, troget skyddar vän,

Käns han igen i min behandling nu?

Ja, väl jag inser nu min hela ofärd!

Det är mitt öde, att emot mig ensamt

En hvar förändrar sig som fast och trogen

Och säker står för andra - ja, förvandlas

Vid minsta fläkt uti ett ögonblick;

Har icke redan denne mannens ankomst

Förstört min hela lefnad på en timme?

Har icke han min lyckas hela byggnad

Allt från dess grund förvandlat uti grus?

O, måste jag bevittna det i dag!

Liksom sig allt intill mig trängde, lämnar

Mig åter allt; liksom en hvar försökte

Att rycka mig till sig och att mig fatta,

Så stöter allt mig bort och undflyr mig.

Och hvarför så? Månn’ ensam han uppväger

Mitt mänskovärde eller all den kärlek

Som eljest mig så rikligt blifvit egnad?

ja, allt mig undflyr nu. Ja, äfven du,

Högt älskade furstinna, från mig viker!

I dessa mörka timmar hon mig ej

Ett enda tecken på sin ynnest gifvit.

Har jag förtjänat det? - Du arma hjärta,

Som så naturligt fann att henne dyrka! -

Förnam jag hennes röst, hur genomträngdes

Mitt bröst ej då af outsäglig känsla!

Och såg jag henne, dagens klara ljus

Blef mörker då; oemotståndligt drog

Mig hennes mun och öga till sig; knappast

Mig buro mina knän, och det behöfdes

Min hela själskraft att mig upprätthålla,

Att ej till hennes fötter falla; knappt

Jag hade makt att skingra denna yrsel.

Håll, hjärta, fast härvid! Du klara sinne,

Låt mig ej här omtöcknas! Också hon!

Törs jag det säga? Tror det knappt ändå;

Jag tror det väl, men ville det fördölja.

114

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:14:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oscar2/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free