Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Andra akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den storm som oss omsusar, nederslår.
Vår klagan knappt de höra, låta oss, *
Som vi med oförståndiga små barn,
Uppfylla luftens rymd med fåfäng klagan.
Gudomliga, du ofta mig fördragit,
Och liksom solen torkade din blick
Den heta tåren från mitt ögonlock.
PRINSESSAN.
Det är ju billigt att utaf vårt kön
Du vänligt blir bemött, ty dina sånger
Till kvinnans ära ljudit mången gång.
Öm eller tapper, har du stads förstått
Att tolka henne ädel, värd att älskas:
Och om Armida tyckes afskyvärd,
Snart hennes rena kärlek oss försonar.
TASSO.
Hvad i min sång än återklinga må,
Allt är jag en blott - blott en enda skyldig.
Ej sväfvar någon obestämd gestalt
För mina tankar, hvilken ömsom flyr
Och ömsom för dem öfvermänskligt glänser.
Med egna ögon har jag henne sett,
En urbild af all dygd och af all skönhet:
Hvad efter den jag bildat, det skall lefva!
Ja, Tancreds hjältekärlek till Klorinda,
Erminias stilla, obemärkta trohet,
Sophronias storhet och Olindos nöd,
De äro skuggor ej, som slumpen skapat;
Jag vet de dö ej, ty de äro till.
Och hvad har större rätt att lefva kvar
Igenom sekler och i stillhet verka
Än ädel kärleks hemlighet, som blygsamt
Sin lågas glöd åt skaldens sång förtror?
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
