Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Hogland, den 17 Juli 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ett ögonblick de synas vackla -
Tveksamt dreja bi - snart likväl åter,
Följande sin amirals exempel,
Svepta i en eldsky, fram de tränga.
Slaget rasar. Vinden sakta tynar;
Skeppen knappast mera rodren lyda:
Linien tunnas af, fast ingen viker. -
Nordenskiöld såg faran med bekymmer
Och till hertig Carl han talet stälde:
»Hertig! flottan måste skyndsamt vända,
Om den än skall kunna hållas samlad.
Sönderskjutna äro babords sidor,
Och vi nalkas södra kustens blindskär.
Låt oss rikta våra stafvar norrut
Och på friska lag vår ovän bjuda.» -
Hertig Carl - så går en gammal sägen -
Följande sin kära hvardagsvana,
Lugnt sin silfversmidda pipa rökte,
Som om intet varit nu på färde
Och ej hundra kulor fårat däcket
Han fann rådet vist och godt att följa,
Visste ock, att Nordenskiöld ej räddes,
Sad’: »Nå väll så gif derom befallning.»
Och det skedde; men den ryska flottan,
Hotad äfven af en lika fara,
Vände också uti samma stunden.
Kring vårt flaggskepp endast mer förfärligt
Hvirfla stridens hemska afgrundsflammor,
Blott förtviflan rikta dess kanoner.
Fienden allt mer dess reling nalkas. -
Gud! är någon räddning då ej möjlig?
Skall prins Carl och denna handfull tappre,
Som med raseri kring konom kämpa,
Offras upp åt oblidt ödes makter? -
Redan svepes allt i dystra skuggor;
Böljan öppnar sin fördolda afgrund;
Dagens ljus förbleknar. Sjelfva vinden
Håller ängsligt andan. Dödens engel
Lyftat lien färdig till att skörda.––––
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
