Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— .116 —
I Catliedralen strömmar folket in,
Och glada sånger ljuda, klockor klinga —
O! jag förmår ej bära denna fröjd!
(Johanna lyfter henne sakta upp• Agnes
Sorel gör ett kort uppehåll, under det
hon nära betraktar Johannas ansigte.)
Men du förblifver allvarsam och sträng,
Du skapar lyckan, utan att den dela.
Ditt bröst är kallt, du känner ej vår glädje.
Du skådat himlens härlighet, o Jungfru!
Och ingen jordisk fröjd ditt hjerta når.
(Johanna fattar häftigt hennes hand; men
låter den genast åter falla.)
Lägg af dig denna rustning! Kärlek fruktar
Alt nalkas delta stålbetäckla bröst.
En qvinna blif, och du skall kärlek känna.
Johanna.
O Agnes! säg, hvad fordrar du af mig?
Sorel,.
Dig älskar Dunois. Hans ädla hjerta,
För äran öppet blo|t och hjeltedygd,
För dig af ren och helig känsla glöder.
O! det är skönt att älskas af en hjelte;
Men skönare ändå att honom älsl>a.
(Johanna vänder sig bort med afsky.)
Du hatar honom! Nej! du kan ej älska —
Ty huru kunde du väl hata honom?
Man hatar endast den, som oss beröfvar
Den älskade — och du? du älskar ingen!
Dilt hjerta är s& lugnt. Ach ! om det kände —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
