- Project Runeberg -  Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare /
142

(1890) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

bergstrakten, trodde de sig deri spåra ett förrädiskt anslag. Häri
misstogo de sig dock. Oeh när under färden det missödet
dnili-hade dem, att en af packhästarne störtade ut för en 30 fot hög
brant och föll i floden, hvarur han med möda räddades af YVewe,
som följt dem på väg oeh, stående i vattnet upp till hakan,
befriade hästen från hans packning, då ångrade de nog sitt
misstroende till höfdingen. Efter åtskilliga besvärligheter
återkommo missionärerna den 2 september till Willamette-dalen och
predikade för ett 60-tal callapooia-indianer, af hvilka många
voro sjuka och eländiga på alla sätt, samt anlände två dagar
derefter till missionsplatsen, för att finna sina egna familjer på
sjuklägret, angripna af frossa och feber.

I)en erfarenhet, missionärerna vunnit under sin besvärliga
utflykt, gjorde dem mindre gynsamt stämda för upprättandet af
en mission vid IJmpqna-floden. De flesta indianerna bodde vid
kusten i en högst svårtillgänglig trakt, hvadan det skulle vara
förenadt med oerhörda kostnader att der anlagd-a och underhålla
en mission. Synbarligen voro vildarne också stadda i utdöende,
för att, såsom llines skrifver, "gifva rum för ett folk, mera
värdigt att bebo ett så skönt och fruktbart land." Någon mission
blef sålunda icke anlagd i södra Oregon, och alltsedan katolska
missionärer år 1838 börjat göra de protestantiska missionärerna
fältet stridigt, hade de senares anseende och makt varit i
aftagande. Katolikerna, hvilka luide sitt hufvudqvarter i Vancouver,
upprättade missioner öfverallt i landet, fullföljde sin
verksamhet med stort nit och voro mera framgångsrika än sina
protestantiska embetsbröder i att göra proselyter. Detta berodde
kanske i första rummet på katolikernas användande af
ceremonier, som mera tilltalade indianerna och mera påminde om deras
egna föreställningar om religion än protestanternas enkla
gudstjensten En katolsk biskop, fader Blanchet, erkände sjelf i en
af sina embetsberättelser, att "åsynen af altare, mess-skrudar,
vigvattenskärl o. d. väckte vida större intresse hos vildarne än
protestanternas kyliga, långdragna predikningar." Indianerna
tyckte mycket bättre om att se presterna "göra medicin", såsoir,
de betecknande uttryckte sig om katolikernas hemlighetsfulla
konster, än att höra dem predika. Och då dertill kom, att de
protestantiska missionärerna hyllade sig till de amerikanska
nybyggarne, hvilka indianerna hatade i högsta grad, vardt det
så mycket lättare för katolikerna att genom vädjande till
rödskinnens vidskepliga natur vinna insteg och säkert fotfäste bland
dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oregwashin/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free