Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare / 94 (1890) Author: Ernst Skarstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAPITEL 15.

floder och dalar.



ALLTSEDAN Oregons första bebyggande
har Colwnbia-floden och dess härliga
omgifning besjungits af skalder, af bildats af
konstnärer ocb beundrats af hvar och
en, som egt en öppen blick för
naturens skönhet och majestät samt
förunnats att "ansigte mot ansigte" skåda
detta naturens mästerverk. Det fans
en tid, då amerikanare, som sett
Nia-gara-falletoch kanske tillbragt några dagar
i Pennsylvanias bergstrakter, trodde sig ha
sett allt skönt, som Amerika hade att
erbjuda, samt skyndade öfver Atlanten för
att mätta sin åtrå efter berg, skog och
vatten. Det är icke så nu. Vesterns
pionie-rer ha gjort tillgängligt ett land, hvars
väldiga floder och berg och sköna natur i
öfrigt med underbar makt locka dem, som hungra och törsta
efter naturens fagra skatter, att styra sin kosa vestvart i st. f.
österut, och med sin förtrollning fängsla hvar och en, som i
naturen ser det enda sannskyldigt äkta, majestätiska och sköna
tempel, det enda, som i anda och sanning förtjenar benämningen
"Guds tempel". Med amerikanarne följer en ej oansenlig skara
europeer, som nu återgäldar de förres forna beundran för
Europas naturskatter med att i tal och skrift bekantgöra sina
erfarenheter af den fjerran nordvesterns lockelser. På så sätt utbasunas
Columbias rykte för skönhet, och det bästa är, att ingen skildring
af vestkustens under kan vara öfverdrifven eller färglagd. Men
belt naturligt är, att dessa skildringar väcka längtan hos hvar
och en, som i naturen mäktar erhålla en förnimmelse af
Skaparens allmakt, hos enhvar, som med Byron kan utropa:

"Jag njuter af att trampa vägfri skog,

Och enslig strand vid hafvet mig förtjusar;

Vid klara insjön har jag sällskap nog,

När vågen der melodiskt mot mig brusar."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>