Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat och friare liv än det stillsamt borgerliga i småstaden. När
han återvänder dit, är det i sin dikt. I den meningen släppte
denna miljö aldrig taget om honom. Någon verklig hemkänsla
fick han heller aldrig mer på något ställe på jordklotet, om man
undantar den lilla sommaridyllen Segelholmen utanför Dalarö,
där han och hans maka hyrde en villa från och med 1917. Men
det var bara en sommarbostad.
Hans önskan att vara självständig hade endast stärkts genom
den ringa uppmärksamhet, som ägnades Maria — säkerligen
mötte han också en del amper kritik. I brevet till doktor
Andersson 27/12 05 är han frän och sarkastisk: »Själv blir jag för hvar
stund allt mer okänslig för folks omdöme om min konst. Det
intresserar mig blankt inte. — Hade jag en lifränta, skulle jag
gömma mig här och ge människorna fånen. — Men jag har
ingen lifränta.» Det var tydligen svårigheten att få Solivro
placerad, som åstadkom detta lilla utbrott. När sedan Solivro rönt
en så uppmuntrande kritik av den store Levertin, som fallet blev,
konsoliderade detta säkerligen hans självkänsla. Han var en i
viss mån erkänd författare. I hemstadens viktigaste tidning.
Nerikes Allehanda, hade den anmälts av dess litteräre expert,
Närkesskalden Levi Rickson (Jeremias i Tröstlösa), och fått vackra
lovord. Levi Rickson har berättat mig det dramatiska
händelseförlopp, som utspelade sig en morgon på Nerikes Allehandas
redaktion sedan han fått Solivro till genomläsning och dragit
igenom den på en natt. Kamrer Bergman ringde på morgonen upp
redaktören, Carl Malmrot, för att fråga om boken skulle
anmälas. Det skulle den, det var till och med nästan gjort, Rickson
hade läst den och tycktes inte missbelåten. Knappt voro orden
uttalade, förrän det blev alldeles tyst i trådens andra ända.
Malmrot ropade hallå några gånger, men måste till sist lägga
på luren. Några sekunder senare kommer sparbankskamrern ru-
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
