- Project Runeberg -  Festskrift med anledning av Örebro stadsbiblioteks 75-årsjubileum 1862-1937 /
159

(1937) [MARC] - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nil tycks emellertid den ödesdigra processen vara i full gång.
Han konsulterar doktor Nordenson i Stockholm, men denne
ger honom intet hopp. Han hotas med att bli blind. När
höstterminen i Stockholm är fullbordad, (ett brev från fabrikör
El-gérus bestyrker vistelsen där), måste saken säkerligen på
djupaste allvar diskuteras. Det är inte minst från denna tid,
systrarna ha sina minnen om kamrer Bergmans rörande, nästan
ångestfyllda omtanke om sonen. Han skulle aktas för både
buller och sinnesrörelser. — Strax före den jul, som nu kommer
— närmare bestämt den 22 december — avlider den åldrige
morfadern i kretsen av sin familj.

I februari 1904 anträdde Bergman tillsammans med sin mor
en resa till Heidelberg för att konsultera en berömd
ögonspecia-list, professor Leber. En rad telegram låta oss följa resans gång.
Den 4 mars telegraferar man från Heidelberg": »Fråga Tham
Nicatis adress» — då har man alltså beslutat fortsätta till
Florens. Orsaken till detta beslut är den, att Leber kunnat
konstatera att förstörelseprocessen avstannat: han ger den förtvivlade
ynglingen hopp. Heidelbergbesöket hade enligt fru Bergmans
bevarade anteckningar ett verkligt dramatiskt förlopp. Efter
den första konsultationen, vid vilken uppenbarligen icke något
säkert besked givits, begav sig Hjalmar Bergman ut på en lång
promenad. Modern väntade honom oroligt, rädd att han i
förtvivlan skulle tillfoga sig skada. Då han inte kom, skyndade hon
till professorn, som gav henne en lugnande förklaring. Vid
hennes hemkomst var sonen fortfarande ute, men hon kunde lägga
en lapp på hans huvudkudde av innehåll, att Leber »säger sig
hafva godt hopp om dina ögon — tyckes uppfatta de stora
inskränkningarna i synfälten såsom rent funktionella förändringar
utan motsvarande anatomiskt grundlag och alltså möjliga att
böta».

159

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/orebib75/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free