Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Båda lärornas judiska ursprung betonas inledningsvis; i ett
hänseende visar sig detta, nämligen i tron på en Gud. »Men i
uppfattningen av denne Guds väsende och förhållande till
människorna skilja de sig betydligt. Sålunda vilja muhammedanerna
lika litet veta af någon treenighet inom gudomen, som vi kunna
tänka oss Guds viljas beroende av ett oundvikligt öde.
Hufvudsaken i hvarje religionslära är den åsikt om människornas
frälsning, som den vill framhäfva, och i denna punkt är skillnaden
mellan Kristi och Muhammeds läror som störst. Kristendomen,
som den framställes i apostlarnas skrifter, framhåller klart och
tydligt det tillfyllestgörande i Kristi försoningsdöd och fordrar
från människornas sida endast en fast tro på och en innerlig
kärlek till Frälsaren. De goda gärningarna äro väl också
oundvikliga för människornas frälsning men blott såsom följder af
denna tro och kärlek. Muhammedanismen talar icke om något
sådant offer. Enligt dess åsikt måste hvarje människa genom sina
goda, för Allah behagliga gärningar förvärfva sig rätten till
saligheten. Denna lära, som fullständigt strider mot kristendomens
grundtanke, har endast alltför ofta vunnit anhängare bland de
kristna, synnerligast de romerskt-katolska.»
När den unge författaren kommer in på skiljaktigheterna
mellan de båda religionernas uppfattning om »Härlighetens rike»,
lyfter han sig till en viss vältalighet; i avslutningen gör han en
liten återblick på de två religionernas historia och visar
aktningsvärda historiska kunskaper. I övrigt torde det citat, som gjorts
härovan, vara fullt representativt: det är en föga märkvärdig,
men lugn och saklig framställning, där enskilda formuleringar
tyda på en viss mognad, en viss förmåga av egen reflexion. Men
ifråga om den huvudsakliga inställningen är författaren lojalt
bunden vid den officiella kristna uppfattningen, ställer sig på
dess ståndpunkt och för dess talan. Så som denna uppsats tedde
12 126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
