Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mormor generalskan. En rysk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mormor generaiskan.
En rysk berättelse.*
ormor generalskan är väl det enda
exemplet på en generalska, som
ej fått sin titel genom sin man utan
tvärtom lämnat honom generalstiteln.
Mormor intog en undantagsställning
äfven så till vida, som det icke var den
vederbörliga »krigsstyrelsen», som
förlänat henne denna titel, utan »miren»
d. v. s. hela kommunen i stanitzan
(kosackbyn) Schalaschnaja. Denna i
Rysslands historia ovanliga tilldragelse har
icke blifvit antecknad i några
häfde-böcker, det kan därför vara af intresse
att här återgifva den.
Det var för länge sedan, för
omkring sextio år tillbaka. Mormor var
då en ung kosackflicka med svarta
ögonbryn och en lång hårfläta, som tjusade
alla kosacker i stanitzan Schalaschnaja.
Denna by hade vid den tiden just
blifvit bildad af emigranter från
kosackbyarna i norra Kaukasien och utgjorde
de ryska koloniernas yttersta utpost,
strax bortom Schalaschnaja vidtogo de
trakter, som beboddes af mot ryssarne
* Ur herr J. Stadlings under utgifning varande
arbete »Från det hungrande Ryssland», meddela
vi med förf:s tillåtelse en af hr J. Tiréns
illustrationer (å motstående sida) samt en berättelse af
anonym förf. »Mormor generalskan», hvilken förut
varit synlig endast i en rysk tidning.
fientligt sinnade kaukasiska bärgsbor..
De ständiga anfall, hvarmed dessa
hemsökte kosackerna, som fredligt
sysselsatte sig med sitt jordbruk, bortförande
deras boskap och ibland inträngande
ända in i själfva stanitzan, framkallade
bland invånarne i Schalaschnaja en del
originella seder och bruk. Stanitzan
var på alla sidor omgifven af en vall,
beväxt med törnbuskar. Vid de tvänne
portarna, genom hvilka stanitzans
befolkning kom i beröring med den yttre
världen, stod dag och natt en stark
vakt. De arbetade på fälten och
vallade sin boskap under skydd af
beväpnade kosacker, och hvarje man, som
deltog i dessa arbeten, bar bössa och
dolk. Stanitzan omgafs ständigt af
vaktpatruller till häst, som redo fram och
tillbaka för att spana ut, om
tscherkesser gömt sig under vallen, och på alla
högt belägna punkter voro
bevakningstrupper placerade. Genom den oafbrutna
fara, för hvilken de voro utsatta, och
genom nödvändigheten af ett ständigt
väpnadt försvar lärde sig hela
befolkningen att handtera skjutvapen. Gifta
kvinnor och unga flickor hade nått en
utmärkt skicklighet i att använda en
bössa och rida de vildaste hästar.
Djärf-het och tapperhet voro de unge kosac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
