Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid stockeldsbivuaken. Ett motiv från öfre Norrbottens skogsland. Af Hugo Samzelius. Med 3 teckningar af Johan Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid stockeldsbivuaken.
Ett motiv från öfre Norrbottens skogsland.
Af Hugo Samzelius.
Med 3 teckningar af Johan Tirén.
|^ t var i början af vintern, då aspen
och björken redan fällt sina
frost-brända blad, då starren stod vissen och
dvärgbjörken ute på myrarnas jämna
mattor rasslade tned sin aflöfvade, risiga
lågskog. Sträng kyla hade fjättrat
älf-varnas frihetsälskande flöden, och snö
hade fallit, sakta, ljudlöst, ned öfver
stelfrusen jord och domnade skogar —
svällande, i flera tum tjocka lager låg den
nu öfver gren och kvist.
Arla en morgon bar det så ut på
tjänstgöring i marken, en ren drog packningen
på skogskälke, mina följeslagare, sex
finnar, och jag gingo ömsom till fots,
ömsom på skidor. Vädret var så
härligt som det blott kan vara en
vinterdag i Norrbotten: rimfrosten skimrade
i de nedsnöade träden, solen stod,
omgifven af ljusa dunstringar, halft i
skymundan ofvan en björkbacke, temperaturen
var ej under 10 köldgrader, vädret
alldeles lugnt, luften hög och ren —
sådana dagar lär man sig älska och
minnas, tror du ej det? Renen sprang
spänstigt och lätt som städse, då det är kallt,
och kälkens skidböjda medar gledo hastigt
fram öfver terrängen, ibland på
lappländskt vis öfversållad med vindfällen och
risiga träd, som störtat under sista här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
