Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rytmen och fantasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överjordiska personligheter, till vilkas djupa röst man
lyssnade med helig bävan.[1]
Denna medeltida uppfattning av kyrkklockans väsen får,
som bekant, ett vackert uttryck i Schillers berömda »Lied
von der Glocke», icke minst i den gamla latinska vers, han
använt till motto. Versen, som uppenbart ursprungligen är
en tydning av (en »text» till) klockljuden, och som alltså
tänkes utsagd av klockan själv, sammanfattar hennes uppgift
sålunda:
»Vivos voco,
Mortuos plango,
Fulgura frango.»
d. v. s.: »De levande kallar jag, de döda begråter jag,
åskviggarna bryter jag»; de sista orden syfta på folktron, att
klockringning kunde avvända åskväder (och åtskilliga andra
olycksslag). I sin helhet torde versen ganska väl uttrycka, vad
många folk och generationer, var på sitt språk, trott sig höra
i klangen av den mäktige beskyddarens stämma. I versens
form böra vi fästa oss vid de starkt framhållna rimorden
plango och frango, vilkas ljudförbindelser -lang- och -rang-
återfinnas i många klockljudstexter. I detta sammanhang
kan också anmärkas, att våra svenska ord klinga, klang, ringa,
rang m. fl. ävensom deras motsvarigheter i andra språk
vanligen förklaras såsom ursprungligen uppkomna genom
härmning av klingande (metall-)ljud, eller, som det heter,
genom ett slags »onomatopoesi». Vi kunna också i de
»texter» till klockringning, som här nedan skola meddelas, ofta
återfinna de nämnda ljudförbindelserna, eller ock likartade,
i synnerhet vokal + m(m) eller n(n), men helst vokal +
ng; ett långt, klangrikt a och ett dito l kan också ofta göra
god tjänst. Det faller av sig självt, att i texterna just de
ljud, som mest likna klockljuden, framhållas starkast.
Men kyrkklockornas klang behöll ej för beständigt sin
ursprungliga kraft att ingjuta andäktiga känslor hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
